Den 12 mars 2018 så genomförde Bernt Sjödin sin avslutningsprovning hos SMAD, The Single Malt Academy, i Borlänge. Han lämnade då styrelse i den whiskyklubb som han var med och startade 21 år tidigare. Idag är SMAD både en av Sveriges äldsta och största klubbar med fler än 430 medlemmar.
Text: Henric Madsen
Foto: Henric Madsen, SMAD & Helena Widd
Vi på Malter Magasin besökte Bernt några dagar efter denna provning för en intervju om livet där whisky länge har varit en öljeslagare.
Bernt berättar att han länge drack uteslutande Grants Blended Scotch, och att en resa till Skottland å sent 80-tal inte ändrade hans uppfattning om whisky nämnvärt.
– Den 17 juli 1989 gjorde jag mina första destilleribesök, berättar Bernt. Det var några destillerier längs ”The Whisky Trail” som besöktes. Vi började med Glenfiddich och avslutade med Glenfarclas. Även Tamnavulin och Cardhu besöktes. Visst, jag blev imponerad av storleken på främst Glenfiddich, men någon förälskelse till Single Malt blev det inte, säger han.
Intresset tar fart
Munskänkarna i Borlänge skulle den 9 maj 1995 anordna en specialprovning, ’Maltwhisky Nosing’ under ledning av munskänken och whiskykunnige Jörn Ek, som under många år arbetat hos Arvid Nordquist.
– Här dukades det upp Auchentoshan 10yo, Glenfiddich Pure Malt, Laphroaig 10yo, Macallan 18yo och Springbank 21yo. Och nu tände det till ordentligt, berättar Bernt.
Det var på denna provning som Bernt för första gången fick uppleva en riktigt rökig whisky, nämligen Laphroaig 10yo.
– Förutom den så provade vi riktigt bra Macallan och Springbank och här föddes mitt verkliga intresse för Single Malt, slår Bernt fast.
Hans intresse för Single Malt exploderade och han började köpa böcker i en resande takt för att lära sig ”allt” om whisky. Men det var inte bara böcker som inhandlades, han jagade rätt på en hel del flaskor också.
– I Sverige var tillgången väldigt måttlig, men det fanns på den tiden en taxfree med ett förhållandevis bra sortiment, berättar han. Eftersom jag vid den tiden arbetade inom Avesta Sheffield, så innebar det resor till England och engelsmän kom till Avesta och kunde ta med sig whisky.
Bernt och hans fru Margareta hade turligt nog en dotter som råkade bo i södra England vid denna tidpunkt och hon besökte de flera gånger per år. Detta gav ju ännu flera möjligheter till att köpa whisky.
– Förutom taxfree på flygplatserna så besökte jag flera olika butiker i både Skottland och England, säger Bernt. Jag hittade dessutom en pub med 153 olika whisky bara någon kilometer från dotterns bostad. Fantastiskt med ett sådant utbud för en novis. Och det blev ett antal besök på puben för att prova igenom sortimentet av single malt. Jag kunde redan efter ett par år konstatera, att jag hade provat så gott som alla whisky i sortimentet. Antingen på puben eller i ett annat sammanhang.
SMAD bildas
I en notis i tidningen Vin- och Spritjournalen som gavs ut av Vin & Sprit på 1990-talet läste Bernt om en whiskyklubb i Stockholm, Whisky Academy of Scandinavia (WAS) med Hans Lilja som kontaktperson.
– Vilken möjlighet att bli medlem i en whiskyklubb tänkte jag och ringde glad i hågen till Hans, berättar Bernt. Men att bli medlem i WAS gick inte alls. Dom hade ett tak för antalet medlemmar och taket var redan uppnått. – Bilda en klubb själv, sa Hans.
1997 så skulle Munskänkarna i Borlänge annordna en whiskyprovning och i inbjudan gick att läsa följande: ”På begäran kommer det åter att hållas en Whiskyprovning som kommer att ledas av vår egen whiskyexpert, Bernt Sjödin”.
– Ibland kan det gå fort att bli expert, skrattar Bernt. Jag hade upptäckt Ardbeg vid den här tidpunkten också och Ardbeg 1974-1997 var en av de whiskyn som fanns med i provningen.
Tankar kring att starta en whiskyklubb hade funnits där ett tag och vid denna provnig så hade Bernt tänkt att stämma av om det fanns något intresse. Fem stycken intressenter anmälde sig och tillsammans med Bernt så bildade de en interimsstyrelse med målsättningen att starta en whiskyklubb i Borlänge.
Lördag 6 juni 1997 var det dags för den första provningen på Officerssalongen vid Rommehedslägret. Till denna provning kom 51 personer och ett 40-tal stannade kvar till det första årsmötet och The Single Malt Academy of Dalecarlia – SMAD – bildades.
Första resan till Islay
Knappt en månad efter att SMAD hade grundats så begav sig Bernt iväg till England för att hälsa på sin dotter. Han passade också på att göra en bilfärd upp till Campbeltown och Islay.
Onsdagen 21 juli 1997 så stegade Bernt in på Springbanks kontor och stötte ihop med Frank McHardy, vilken var relativt ny på destilleriet då. Och detta var början på en relation som sedan bestått under alla år.
Dagen efter var det dags att besöka Islay och de tre destillerierna på öns södra kust, Laphroaig, Lagavulin och Ardbeg. På Laphroaig träffade han för första gången Michael Heads, numera Distillery Manager på Ardbeg. Också den vänskapen håller i sig än idag.
– Ardbeg trodde jag var stängt så vi åkte dit bara för att titta på destilleriet, berättar Bernt. Men det hade öppnat någon vecka tidigare, och vi fick en rundtur under ledning av en av arbetarna. Jag åkte lycklig därifrån – nu var jag helt såld på Ardbeg!
”Jag var den förste som inte arbetade på Bruichladdich som smakade på Octomore!”
När de ändå var på Islay så besöktes de restrerande öppna destillerierna också. Men denna resa var långt ifrån Bernts sista till ön. Han har besökt Islay fler än 15 gånger och på en av resorna var han med om något som är få förunnat.
– En väldigt speciell händelse var 2002 och första besöket hos Bruichladdich, berättar Bernt. Jag träffade Jim McEwan för första gången och fick se den första destilleringen av Octomore. Och dessutom smaka på sprit från den pågående destilleringen. Blev därmed den förste som inte arbetade på Bruichladdich som smakade på Octomore! Vilket minne och vilken upplevelse. Något som aldrig kan återupprepas.
På hemvägen från Islay den där gången 1997 så stannade Bernt till i Inverary för att hämta en flaska han hade beställt hos Loch Fyne Whiskys, en Silent Still. Det var då han för första gången också träffade Richard Joynson.
– Du vet på den här tiden så fanns inte Internet, säger Bernt. Man fick prislistor hemskickade, och beställningen gjordes via fax. Men faktum är att nästan varje gång jag besökte Islay så stannade jag till i Invereray och hälsade på Richard, fortsätter han. Ofta så sov jag över i byn och så ordande han kvällsprovningar i butiken efter stängningsdags.
Feis Ile
Islayfestivalen – Feis Ile har Bernt besökt sju gånger mellan 2006 och 2015. Han lade märke till att under dessa år så skedde det stora förändring. Festivalen växte och blev allt mer populär. Detta resulterade i att det blev svårare och svårare att få tag på biljetter till de olika aktiviteterna, och när alla biljetter började säljas via externa tjänster av typen Ticster så hjälpte det inte heller att ha personliga kontakter på ön. Festivalen blev Buisness.
– Jag bestämde mig därför vid festivalen 2015 att det skulle bli min sista, säger Bernt.
Då, 2015, bestämde han sig också för att 2017 skulle han göra en sista avslutningsresa till Islay, 20 år efter hans första besök.
– Jag blev väl mottagen och omhändertagen vid alla besök. Höjdpunkten var dock då jag vid besöket hos Ardbeg fick ta emot en fatände med texten ”Bernt Sjödin Islay Tours 1997 – 2017” samt namnteckningar av alla anställda på Ardbeg, berättar Bernt. Jag blev riktigt rörd och tårögd då jag fick presenten. Den hänger nu som en vacker tavla hemma i vardagsrummet.
Besök i Japan
2012 så åkte Bernt med på en av Micke Nilssons Japanresor. Resegruppen bestod av endast fyra personer, inkl Micke Nilsson.
Orsaken till att de var så få resenärer var att många barer runt om Japan, och framförallt i Tokyo är extremt små. Och finns det inte sittplats åt alla gäster så släpps det inte fler.
– Den resan tyckte jag var riktigt bra, säger Bernt. Vi fick se så mycket mer än bara destillerier, vi fick uppleva en del av den japanska kulturen också. Vi var bl.a. på sumobrottning och fick även uppleva Sakura, körsbärsblomningen. En riktig upplevelse var att bo på Ryokan, en hotellform som jag själv aldrig skulle ha bokat, men som jag nu ser tillbaka på som ett bra minne. Man sover helt enkelt på en madrass på golvet, förklarar Bernt.
Idag är gammal japansk whisky dels extremt svår att få tag på och den har blivit svindlande dyr. Men 2012 så såg det lite annorlunda ut. Det var strax innan både att priserna steg och det inhemska intresset för japanska whisky hade tagit fart.
– Faktum är att vi i SMAD hade köpt två flaskor av Karuizawa 1967 på auktion i Tyskland, vi gav ca 11.000 kr styck för dom – vilket då var det högsta som dessa hade gått för någonsin, säger Bernt. Detta var något som en barägare i Sappora i Japan hade sett och justerat priset efter, skrattar Bernt. Idag kostar en sån flaska 100 000 kr om inte mer.
Svenska Whiskyförbundet
I anslutning till Stockholm Beer & Whisky festival 2002 så genomfördes det första Whisky Convention. Sju klubbar, inklusive SMAD, var representerade och det var totalt 100 deltagare. Det var Stockholmsklubben WAS som var initiativtagare till evenemanget med Hans Lilja som den största drivkraften.
Näst följande år så var det dags igen för Convention, och nu beslutades det att Svenska Whiskyförbundet skulle bildas! Hans Lilja utsågs till ordförande och Bernt som sekreterare.
– Jag upplevde sekreterarrollen som perfekt, säger Bernt. Rollen innebar att jag fick mycket kontakter med andra klubbar eftersom jag svarade för kontakterna mellan klubbar och förbund. I SMAD hade vi redan viss erfarenhet av såväl skottar som provningsledare som att ta fram egna buteljeringar, fortsätter han. Två aktiviteter som jag aktivt bidrog till att införa även hos SWF. I det här fallet var det i första hand de svenska importörerna som var aktuella. Och ett brett kontaktnät är en viktig faktor när det gäller såväl att få skottar att komma till provningar som att göra buteljeringar.
Gordon & MacPhail Whisky Scholarship
2006 så grundade den legendariska skotska buteljeraren Gordon & MacPahil något de kallade – Gordon & MacPhail Whisky Scholarship. Detta var ett stipendium som innebar en resa till Skottland med besök på BenRomach där man fick arbeta en dag som destilleriarbetare. Bernt blev den första att få detta stipendium.
– Av alla aktiviteter på denna resa så är det Gordon & MacPhails sample room som jag minns bäst, berättar Bernt. Där fick jag prova ett antalwhiskyn, men provningen avslutades med en Mortlach från 1938 som då var 68 år gammal, fortsätter han. Det fatet buteljerades och blev Mortlach 70yo -1938. Jag fick möjlighet att prova denna igen i Malmö 2009
– 2016 så buteljerade de den 75 åriga Mortlach och den var faktiskt ännu bättre, säger Bernt. Faktiskt en av de bästa whisky jag någonsin provat.
Under den här 20 års perioden som Bernt har haft ett aktivt whiskyintresse, så har hela branschen förändrats. Både intresset och priserna på Single Malt har skjutit i höjden, det senare främst på äldre och unika flaskor.
-Det är ju så att jag har varit intresserad av whisky under en tid då det har varit förhållandevis ganska lätt att få tag på unik whisky och till ett överkomligt pris, säger Bernt. Något som är mycket svårare idag. Ett förhållande som jag tror kommer att gälla ett antal år framöver, avslutar han
Under åren i SMAD så har ju Bernt naturligtvis deltagit på en mängd provningar, hans avslutningsprovning hade nummer 189, men den bästa var Michael Heads Ardbegprovning 2012.
– I hård konkurrens så är det ändock en provning som sticker ut och som jag rankar som den bästa provningen någonsin för min del, berättar Bernt. Vinnare vid omröstningen den kvällen blev Ping 1, men min favorit var och är Provenance 1974-1997, säger Bernt.
Under den här 20 års perioden som Bernt har haft ett aktivt whiskyintresse, så har stora delar av branschen förändrats. Både intresset och priserna på Single Malt har skjutit i höjden, det senare främst på äldre och unika flaskor.
-Det är ju så att jag har varit intresserad av whisky under en tid då det har varit förhållandevis ganska lätt att få tag på unik whisky och till ett överkomligt pris, säger Bernt. Något som är mycket svårare idag. Ett förhållande som jag tror kommer att gälla ett antal år framöver, avslutar han