Jura Distillery är inget destilleri som man stannar till och besöker på väg till något annat – Jura åker man till specifikt för att besöka. Det är beläget på grannön till Islay och många är vi som beskådat de tre väldiga kullarna – The Paps of Jura, från Caol Ila eller kanske Bunnahabhain.
Jag besökte själv destilleriet för första gången i april 2019 och då tog vi oss dit med motorbåtar som utgick från Oban – en mysig tur längs öns hela längd som tog ungefär två och en halv timme.
Om du vill besöka ön och destilleriet med bil så måste du först ta färjan från fastlandet över till Islay och sedan byta färja till Jurafärjan som pendlar mellan Islay och Jura. På Jura finns det endast en större väg och den löper från färjeläget Feolin till byn Lussagiven. Faktum är att det var självaste Thomas Telford som planerade och byggde denna väg mellan 1809 och 1812 – samma Telford som bygge den välkända bron nedanför Macallan i Craigellachie.
När man väl är på plats här på ön så slås man av hur otroligt omständligt det måste vara för dessa whiskydestillerier som är belägna på dessa svåråtkomliga platser längst ut i havsbanden. Alla transporter till och från ön sker ju med lastbil och dessa måste ta två olika färjor för att leverera alla råvaror och sedan ta med sig whisky tillbaka.
Om man tror att skottarna har lärt sig sin läxa och bygger moderna destillerier på mer lättåtkomliga platser så tänk om – Ardnamurchan stod färdigt för drygt tre år sedan och även om de råkar vara etablerade på fastlandet så är vägen dit inte bredare än en svensk cykelväg.
Kokat sprit sedan 1600-talet
Ryktet säger att destillering på Jura har pågått i grottorna kring Craighouse så långt tillbaka som på 1600-talet. Jura Distillery har dock en något yngre historia, även om den stäcker sig tillbaka till mitten av 1800-talet.
Själva ön Jura ägdes vid denna tid av familjen Campbell – och dess överhuvud Archibald Campbell – registrerade år 1810 ett destilleri i Craighouse där han planerade att koka whisky.
Då det är otroligt mycket dyrare att driva ett destilleri på svåråtkomliga platser så blev Archibalds släkting Richard Campbell tvungen skrota Archibalds planer med att driva destilleriet inom familjen och istället hyrde han ut det till William Abercombie. Mr Abercombie i sin tur kände att det var vind i seglen i whiskybranschen och han gjorde det med all rätt – när han hyrde destilleriet år 1830 så fanns det inte mindre än 240 lagliga destillerier i Skottland.
Men även om branschen, bokstavligt, kokade så hade Archibald svårt att lyckas med destilleriet och 1853 bytte destilleriet händer igen då med Norman Buchanan från Glasgow tog över hyresavtalet. Drygt ett decennium senare, 1867, ansökte Buchanan om konkurs och J. & K. Orr tog över kontrakten. 1876 så klev James Ferguson & Sons of Glasgow in som nya hyresgäster – på hyreskontraktet så framgår de att hyrde ett destilleri som hette Small Isles Distillery. De i sin tur investerade £25,000 på att renovera destilleriet och när de startade produktionen i början av 1878 så hade de en produktionskapacitet på 180,000 liter alkohol per år.
Även om allt såg bra ut på papperet så pyrde det en glöd av förakt mellan hyresvärden, familjen Campbell och James Ferguson. Denna glöd blossade upp i eld under 1901 när James Ferguson slutade att producera whisky och rev ned hela anläggningen invändigt i destilleriet. Det enda som fanns kvar på plats var fat med whisky i lagerhusen – men efter flera år av diskussioner så lämnade även faten ön och 1913 så fanns ingen whiskyproduktion kvar på Jura. I ett drag att slippa betala skatt på de tomma lokalerna så tog familjen Campbell bort taken på byggnaderna år 1920.
Katastrof för ön
Då destilleriet var en viktig ekonomisk faktor på ön så drabbades naturligtvis alla invånare – även familjen Campbell. De ekonomiska problemen fortsatte för familjen i mellankrigstiden och 1938 så tvingades familjen att sälja allt och flytta från Jura – det var slutet på en 300-årig familjehistoria.
De övergiva lokalerna stod som ett öppet sår och påminde öborna om de svunna tiderna då livet på ön var lite lättare. Inte bara var det svårt att hitta jobb, de stod också inför en avfolkning då fler och fler emigrerade till USA. Men det dröjde nästa fyrtio år innan någon plan tog form och då hade population sjunkit till 150 personer.
1956 blev den välkända destilleriarkitekten William Delmé-Evans kontaktad av tre landägaren på Jura. Tony Riley-Smith, Lord Astor och Robin Fletcher hade länge diskuterat olika projekt som skulle kunna sätta igång Jura igen men hur de än vände och vred på alla planer så landade alltid i samma självklara lösning – återöppnandet av destilleriet.
Arbetet började 1958 med att Delmé-Evans började skissa på hur det återuppfödda destilleriet skulle kunna byggas. Han designade pannorna så de skulle kunna producera en ’Highland Malt’ och volymmässigt så siktade de på att komma upp i samma siffror som under storhetstiden – 180,000 liter per år.
Jura Distillery vaknar igen
The Isle of Jura Distillery Company Ltd grundades med det nybildade bryggeriföretaget Scottish & Newcastle Breweries Ltd i spetsen. Scottish & Newcastle Breweries Lt köpte kort efter att projektet på Jura satte igång även det Leithbaserade och anrika blendingföretaget Charles Mackinlay & Company vilket gjorde att de fick en otrolig spetskunskap inom destillering som de även nu kunde använda på Jura.
Efter en mängd olika problem – bland annat just det faktum att ön ligger så avsides och att det flyttade det in över 400 arbetar i byn Craighouse som tidigare befolkades av endast 15 personer så kunde de den 26 april 1963 inviga det nya Jura Distillery. Detta var naturligtvis en otrolig bedrift och ett oerhört viktigt datum för alla som bodde och verkade på ön.
Självklart har det inte varit en dans på rosor sedan återöppningen 1963. Den stora whiskykrisen under 80-talet slog hårt även mot Jura och destilleriet låg i malpåse i ett år. Inverhouse köpte företaget Scottish & Newcastle Breweries Ltd 1985 främst för att komma åt deras varumärken Mackinlays och Cluny – men med i köpet låg också destillerierna Glanallachie och Jura.
Även om det inte var planerat att köpa Jura så valde Inverhouse att istället för att skicka all deras whisky som en blendingridiens så satsade de p destilleriet – och de satsade rejält. Detta var första gången någonsin egentligen som Jura blev marknadsfört som en Single Malt Whisky och historien om att de är det enda destilleriet på ön användes flitigt i kommunikationen.
1993 köpte Whyte & Mackay hela Inverhouse Group vilket också innefattade deras fem destillerier och det är här som den välkända Richard Paterson träder in i historien.
Richard Paterson var, tills nyligen då han gick i pension, master blender på Whyte & Mackay. Richard hade känt till Jura i flera år och var välbekant med dess smakprofil. Enligt Richard själv så upptäckte de nya ägarna till sin förfäran att ’wood policy’ inte stod högt i kurs hos de förra ägarna. Bland det första White & Mackay gjorde med Jura var att återuppliva lagerhusen. Det befintliga lagret av whisky mognade i trötta och billiga fat som inte tillförde mycket till deras innehåll.
Det beslutades snabbt att så många fat som möjligt skulle bytas ut mot bra, friska och pigga fat som skulle kunna vända Jura’s fellagrade whisky mot något fantastiskt. Planen var att tänka långsiktigt och kunna lagra whisky för att släppa om 20, 30 eller 40 år – resultatet av det arbetet ser vi i dagens buteljeringar!
Jura Distillery idag
Genom åren så har destilleriet byggts om och byggts till och idag har de en kapacitet på 2,4 miljoner liter alkohol om året. Vattnet som används i produktionen hämtas från Loch a’Bhaile Mhargaidh, som ligger strax ovanför destilleriet. De använder sex stycken rostfria jäskar (wasbacks) och jäser under 54 timmar.
Jura har fyra enkelpannor (pot stills) – två mäskpannor och två spritpannor. Mäskpannorna har vardera en kapacitet på 24,500 liter och spritpannorna har en kapacitet på 15,500 liter. Tidigare var de de högsta pannorna i Skottland med sina ståtliga 8,5 meter fram tills Glenmorangie byggdes. Planen under 2020 var att sätta 28 mäskar per vecka och att producera 2,1 miljoner liter – men hur Covid har påverkat den planeringen vet man ej ännu. Det mältade kornet köper de in från Port Ellen Maltings från grannön Islay och har gjort så sedan 1978. De använder både orökt såväl som rökt korn då de kör ett rökigt destillat, 45 ppm, under två veckor per år.
Jura på Systembolaget
2018 gjordes hela Jura’s Core Range om från grunden och de släppte då Jura 10yo, 12yo och 18yo såväl som Seven Wood och Journey. Här i Sverige har vi faktiskt nio olika Jura att välja på i dagsläget – där vi har plockat ut fyra som vi provar här nedan:
Jura 10 år | 40% | 399:-
Jura 10 år ju instegswhiskyn till destilleriets fantastiska värld! Den är lagrad först på ex-Bourbonfat och sedan har fått en finish på ex-Sherryfat. De har använt en mix av orökt och en skvätt rökt whisky för att skapa denna ungdomliga 10 åring.
Doft: Man möts av en stilig och välskapad doft som har en bra blandning av svag rök med runda fruktiga toner. Vaniljen från bourbonfaten samsa fint med de sötare russintonerna från sherryfaten.
Smak: Något jag upptäckte när jag provade en rad Jura samtidigt på plats vid destilleriet var att jag hittade en kalkton i alla buteljering. Den kalktonen hittar jag även i denna 10 åring. Det visar mig att jag inte var helt fel ut då i april 2019. Frukterna från doften återkommer här i smaken och den svagt rökiga noten slingrar sig försiktigt runt här också – ingen jätte rök men tydligt närvarande.
Finish: Ganska kort men med en fruktighet där sherryfaten märks tydligare än innan.
Jura | 12 år | 40% | 449:-
De har använt ungefär samma recept på denna 12 åring som på 10 åringen. Först långtidslagra på ex-Bourbon fat och sedan ge whisky en kort skjuts i sherry fat – denna gång ex-Oloroso sherry fat.
Doft: Runda ljuvliga toner av fruktiga russin och mjölkchoklad. Svag doft av ek och man anar en svag citrus ton bakom strimman av rök.
Smak: Även fast alkoholen ligger på blyga 40% så levereras det gott om fruktighet och fatsmaker. Choklad och torkade dadlar framträder men här finns och en återhållsam röknot.
Finish: Medellång med en nyans av rökfruktiga släpningar. Stilig!
Jura | 18 år | 44% | 699:-
Denna Jura har också först fått en lagring på ex-Bourbon fat för att flyttas över till en annan fat typ för att förädlas till något ännu mer. I detta fall så har den slutlagrats på rödvinsfat. Det framgår dock inte någonstans vilken sorts rött vin som faten har tidigare innehållit.
Doft: Det första man möter i glaset är en svagt rökig whisky med massor av pigg frukt! Den har en sötrök – lite åt Caol Ila hållet men inte alls lika intensiv. Mörkchoklad och en svag aning av fat.
Smak: Här märker man att den har något högre alkoholhalt då smakerna är mer framträdande och tydliga. En svag hint om vinösatoner finns men det är inget som tar över hand. Istället är det färska frukter och en bra ekighet som är framträdande.
Finish: Lång finish med söta fattoner och en svag rökighet som hänger kvar.
Jura | 21 år | 44% | 1.495:-
Detta är en Limited Edition som släpptes när destilleriet firade 200 år 2010 – och den finns fortfarande att få tag på! Whiskyn har avslutat sin lagring på ex-Olorosofat från Gonzalez Byass.
Doft: Här hittar vi stora dofter av läder och russin men också honung och nougat. En svag citrus ton finns med i bakgrunden som lägger sig bra bredvid fatdofterna
Smak: Smörkola med syltade russin – så skulle vi vilja beskriva denna 21 åring! Citrusnoten återkommer i smaken också men försvinner snabbt och övergår till grapefrukt istället. Nötiga smaker finns med också. En komplex whisky helt enkelt!
Finish: Medellång finish med en tydlig ekstramhet och rullande frukt.
