När är en whisky prisvärd?

Text: Anki Ulvmåne
Följ Anki på facebook.com/mrswolfmoonswhisky/

Varje vecka ser man inlägg i forum där vi whiskyälskare säger att en whisky är god för priset. Vad innebär det egentligen? Att en billig whisky förväntas smaka sämre? Det är i alla fall min tolkning. Men är det inte så att whisky som smakar bra för sitt pris är prisvärd oavsett om den kostar 399:- eller 1399:-? Eller är det bara billigt som är prisvärt? Eller är det bara mytomspunnen whisky som kan vara prisvärd?

De flesta av oss som gärna köper och dricker whisky har favoriter som vi återkommer till. Många kallar dessa sin huswhisky. Ofta är det en från destilleriet återkommande buteljering som man alltid vill ha i sitt whiskyskåp. Oftast är den något billigare än begränsade utgåvor och oberoende buteljeringar. Dessa ”must haves” anser vi är prisvärda tänker jag. Hos mig har Ardbeg Uigedail och/eller Corryvreckan en given plats i skåpet och någon av dem finns alltid öppnad för att det ska finnas en bra rökig whisky att tillgå. Alltså anser jag att de är prisvärda såkallade vardagsdrams.

Men om du lägger låt säga 5000 kr på en flaska i investeringssyfte så köper du inte flaskan för att innehållet är prisvärt utan för att du kan tjäna en slant på den såklart. Och den typen av prisvärdhet är jag inte intresserad av …. idag. Utan nej det är whiskyn som ska drickas jag vill fundera kring.
Men en flaska som Pappy van Winkle 23 som kostar någonstans runt 20 000 kr . Är den prisvärd? Nej tänker jag som fick möjligheten att prova den (igen, har testat den innan) när Arcus gjorde sin Van Winkle turné häromveckan. Visst är den magisk men 20 000 kr magisk är den inte. Fast nu utgår jag från mitt ekonomiska perspektiv där jag jobbar på att hålla hushållets ekonomi rullande. Den som kan spendera 20 000 utan att det gör ett gigantiskt hål i hushållsbudgeten kanske tycker den prisvärd.

Själv tyckte jag att det var prisvärt att testa 1 cl Bowmore 1964-1979 på The Whisky Show i London. För 50 pund. Det är nära 600 kr för 1 cl whisky. Det som gjorde den prisvärd var inte smaken i sig, för jag var inte lika imponerad som mina vänner, nej det var att unna sig detta, att få smaka en så rosad whisky som snart inte kommer att finnas mer. Här pratar vi om prisvärdhet kopplad till helhetsupplevelse – inte bara smak.

Nu är frågan om den var mer prisvärd än den 18 åriga destilleributeljeringen från Tomatin som jag tyckte var en av mässans bästa. Nej, rent ekonomisk är ju Tomatinen så mycket mer prisvärd och för mig var upplevelsen att en helt vanlig om än lite äldre destilleributeljering kunde stå sig så väl och t.o.m. vara bättre än riktigt gamla fat och specialbuteljer en prisvärdhet i sig.

Jag möter er whiskyentusiaster ute på mässor och provningar och ser en skillnad i hur kunden ser på den whisky vi serverar. Många som kommer är inte rädda att spendera en stor summa för lite whisky eftersom de är nyfikna och vill prova det speciella. Där hamnar vi i att det speciella gör drycken prisvärd. Sen möter jag de som gärna betalar extra för högre procent. Prisvärdhet i rus eller är det kanske smak? Och till och från kommer de som inte ser någon prisvärdhet i att betala 100 kr för en 26årig grainwhisky eller ens en 40 årig sådan och som vill ha många billiga drams. Prisvärdhet i kvantitet.

Slutsatsen blir att vi är lika olika i vår syn om prisvärdhet som vi är i tycke och smak, vi whiskydrickare. Och återigen, var och en måste själv bestämma. Vad som är gott och vad som är prisvärt utifrån egen gom och plånbok.

För övrigt anser jag att whisky är destillerad för att drickas.

Bli först med att kommentera

Kommentera

Din e-post adress kommer inte att publiceras offentligt.


*