I detta nummer har vi bland annat pratat om gammal whisky med Angus MacRalid. Han är fascinerad av hur Single Malt producerades på 40, 50 och 60-talet och hur mycket den whiskyn skiljer sig från dagens, moderna, buteljeringar.
Om man vill utforska den världen så gäller det att ha djupa fickor fyllda med pengar – om man inte utforskar gamla blends istället. Om man skannar av auktionssidorna så ser man ju ganska snabbt att Single Malt från 60-talet sticker ganska rejält i pris, men gamla blends ligger på en, relativt, bra nivå. Ännu bättre blir det om etiketterna är skadade eller missfärgade.
Förra året köpte jag tre blended whiskys på auktion som alla såg ut som de hade sett bättre dagar. En Johnnie Walker Red från sent 60-tal där etiketten var mycket riktigt skadad, en Teacher´s Blended Whisky från tidigt åttiotal med en solblekt etikett och en 70-tals Ambassador´s Deluxe Scotch Whisky som skryter med att vara ’Scotch at it’s lightest’ – inget man skulle springa benen av sig i dagens Sherrystinna klimat.
Hur smakar dessa tre då? Jo, Johnny Walker Red smakar och doftar som en bättre Glenfarclas, Teacher’s påminner om en lagerhusprovning hos Springbank där jordgolvet samsas med whiskydofterna och Ambassador’s rockar sköna banan- och kokostoner som man sällar skådar i nya moderna Single Malts.
Tre fantastiska smakresor som spänner över tre sekel och som inte kostade mer än 600 kronor – gemensamt. Det låga priset hölls nere med hjälp av det sorgliga skicket som flaskorna var i, men det yttre spelar ju ingen roll om innehållet har överlevt resan.
Jag har också jämfört dessa tre gamlingar mot moderna varianter och det finns inget i de från 2020-talet som påminner om sina namnlikar. Inget.
På inget sätt ska detta uppfattas som om jag rackar ned på moderna blends, jag tycker tillexempel att Johnnie Walker Black Label fungerar ypperligt som en kvällsdram. Tvärtom så anser jag att man kan hitta häftiga smakupplevelser där man minst anar det – men man måste våga att gå utanför sin trygghetszon.
Om du snubblar över någon gammal butelj som ser ut som den har varit med tråkigheter och har en solblekt och trasig etikett så är det just den du ska köpa och smaka – för under den sjaviga ytan kan imponerade saker dölja sig.
Ha en härlig sommar, håll avståndet och sköt om dig så hörs vi i höst igen!