The Glenlivets Alan Winchester

Den officiella historien om The Glenlivet börjar 1823 då George Smith är bland den första i Skottland att begära att få licens för att tillverka whisky lagligt. George var lantbrukare, vilket på denna tid och i den del av Skottland, var synonymt med att han också var en illegal hembrännare.

Många antar att bara för The Glenlivet var först med att få licensen så är det också det äldsta destilleriet, men så är inte fallet. Många av destillerierna hade produktion långt före 1823, men då olaglig. Både Strathisla såväl som Glen Garioch är äldre än The Glenlivet till exempel.

Att destillera i lönndom hade vuxit sig till en industri och det fanns många smugglarligor som inte gillade att George hade blivit laglig. Myndigheterna letade på många av de olagliga destillerierna och rev dessa, till ligorna stora förtret. George hade som vana att alltid ha två pistoler på höften om konkurrenterna skulle söka upp honom.

Affärerna gick bra för George och med sina vinster startade han ett nytt destilleri nära Delnabo. Som hjälp med att få ut sina produkter på marknaden så samarbetade han med Andrew Usher i Edinburgh. Usher blandade till en buteljering han kallade ’Old Vatted Glenlivet’, som först var en blended malt, men som utvecklades till att bli den första blended whiskyn i världen!

1858 brann det ursprungliga destilleriet i Drumin ned och det i Delnabo stängdes 1859. Men George hade redan satt planer i verket och under slutet av 1859 så kunde produktionen på ett helt nytt och ännu större destilleri påbörjas vid Minmore, och det är det destilleri vi känner som The Glenlivet idag!

Bill Smith Grant producerad 700 lådor per år. Idag producerar de en miljon.

Under 1860-talet så användes namnet ’Glenlivet’ av en mängd andra producenter, ungefär så som vi använder Speyside idag. Namnet blev ett kännemärke för att produkterna kom från Speyside, och så red man naturligtvis på The Glenlivets framgångar. Detta var inget som familjen Smith tyckte om.

1881 stämde man alla andra konkurrenter som hade lagt till Glenlivet i sina namn, och 1884 kom man fram till en förlikning. Destilleriet Glenlivet skulle kalla sig THE Glenlivet och konkurrenterna skulle få använda sig av ’-Glenlivet’.

Idag är det inga destillerier som använder sig av detta, men tjugosex stycken gjorde det när det begav sig. Man kan även se det på vissa buteljeringar från Gordon & MacPhail då de har tillstånd att använda sig av historiska etiketter på vissa buteljeringar.

The Glenlivet ägs idag av det franska Pernod Ricard efter en del turer under 1900-talet. I början på 1950-talet så sålde Bill Smith Grant mindre än 700 lådor whisky per år, idag är de upp på en miljon lådor.





”We have changed a lot,
but we havent changed much”
Alan Winchester

Alan Winchester – The Glenlivet´s Master Distiller
Winchester är något av ett udda efternamn i Skottland, men det finns en förklaring.
– Att jag är skotte hörs naturligtvis på mitt uttal men jag har ett väldigt engelskt klingande namn, Winchester. Min släkt kommer från England, men vi har nu bott här uppe i några hundra år så jag klassar mig själv som skotte, skrattar Alan.

Alan är född och uppvuxen i Inverness, men i mitten av 60-talet så flyttade familjen ned till Speyside och bosatte sig i närheten av Ballindalloch.

Ända sedan han var liten så hade han siktet inställt på att börja arbeta till sjöss som sjöman men under sista året på Keith Grammar School så fick han sommarjobb som guide på Glenfarclas.
– Detta var något helt nytt inom whiskyindustrin, säger Alan. Glenfarclas var bland de första destillerierna som byggde ett besökscentrum och det var ju perfekt för alla oss som studerade på Keith Grammar School då de flesta fick sommarjobb, skrattar Alan

När han slutade skolan så började han leta efter jobb som sjöman. Dessvärre hittade han inget men han blev erbjuden att börja jobba hos Glenfarclas. Han nappade på erbjudandet.
– Från Glenfarclas så kunde man se min farmors gård i Ballindalloch, som idag faktisk ägs och drivs av mina kusiner, berättar Alan.

Han jobbade i några på destilleriet med ett antal olika yrken, men sökte sig sedan till The Glenlivet Distillers där han började i deras cooperage som tunnbindare. Även här gick han vidare och provade en hel del olika yrken. Efter en tid så valde han att byta tillbaka till Glenfarclas, men var kvar bara i något år innan han ännu en gång bytte arbetsgivare till Campbell Distillers – dagens Pernod Ricard.

Idag har Alan avancerat inom Pernod Ricard och han tog över rollen som The Glenlivet’s Master Distiller 2009 efter Jim Cryle. Alan har också ansvaret för alla tretton av Chivas Brothers destillerier. Nyckeln till att hålla en bra översikt över så många destillerier är att ha ett otroligt bra team berättar han.
– Vi har samlat en fantastisk grupp med människor på Chivas, säger Alan. Vi har operatörer med en otrolig kunskap och så har vi ingenjörer, chefer och labbpersonal som alla gör det möjligt för mig att ha en bra översikt över produktionen på alla destillerier.

”Vi känner oss trygga med att vi ska kunna levererar Glenlivet Single Malt Whisky idag, imorgon och i framtiden”

Varje vecka så får Alan in samples från alla destillerier som han, tillsammans med en kollega, går igenom och kvalitetssäkrar.
– Det vi gör är att vi analyserar veckans produktion av råsprit från alla destillerier mot förra veckans prover för att kontrollera att produkten håller en jämn kvalitet.

Då det är levande ingredienser såsom jäst och korn så är det otroligt viktigt att man hela tiden kontrollerar att allt går som det ska.
– Förutom att ingredienser är levande så är det många processer som ska genomföras korrekt för att smaken och doften ska förbli den samma på råspriten, detta är också något vi kontrollerar varje vecka, förklarar Alan. Allt detta håller oss på tårna, skrattar han.

Även om Alan och hans team i labbet ibland kan stöta på avvikelser i råspriten så är det inga katastrofer som har inträffat. Vid varje destilleri så har de ett system de kallar ’pass/go’. De kontrollerar varje moment att det har blivit rätt utfört eller att alla ingredienser uppfyller kraven för destillering. De kontrollerar också allt korn som levereras så det är rätt sort, rätt ppm (rökhalten) eller att det inte har hänt något under leveransen.
– Om det är större avvikelser på något så åtgärdas det på plats vid varje enskilt destilleri, säger Alan. Det är aldrig så att vi får en veckas produktion av råsprit som det är något drastiskt fel på.

”Bob Arthur, eller Mr Arthur för dig och mig lade undan dessa fat för något speciellt.”

Nadurra Triumph och kornets betydelse
En Glenlivet buteljering som många säkert minns är deras Nadurra Triumph. Den var destilleriad på en speciell kornsort som är realtivt sällsynt blande de stora varumärkena.
– Triumph är en svår kornsort att destillera, säger Alan. Den största nackdelen är att efter att kornet har blivit skördat så måste det vila i någon vecka innan man kan ta in det i produktionen, och detta skapar en del problem, fortsätter han.

Men det är inte bara dessa försökskorn som kräver lite extra uppmärksamhet från en Master Distiller som Alan. De måste också hela tiden anpassa sig till det som bönderna kan plantera och skörda och det finns alltid en osäkerhet på hur nya sorter kommer att fungera vid produktionen.
– Vi arbetar alltid med att prova och laborerar med nya sorters korn för att hålla oss på framkant i utvecklingen, berättar han. Nya sorter som Sienna har genomgått alla tester som vi kan applicera och vi har provdestillerat för att få en sista kvalitetskontroll, så det är något vi verkligen jobbar hela tiden med.

Tre olika sorters jäst
Chivas Group använder tre olika jästsorter från tre olika leverantörer. De gör detta av flera orsaker, främst för att säkerhetsställa att det alltid finns jäst från någon av de tre leverantörerna men också av ekonomiska skäl och att säkerhetsställa kontinuerligteten.
– Inom Chivas så har vi tretton malt- och ett graindestilleri där vi producerar helt olika karaktärer på råspriten, och då spelar jästen en otroligt viktig roll i hur vi skapar dessa olika smaker, berättar Alan. Hos The Glenlivet så eftersträvar vi att skapa en blommig och fruktig karaktär med en del toffee, banan och lite ananas.

När man besöker destillerier i Skottland så pratas det aldrig om vilken sorts jäst de använder, utan fokus läggs ofta på pannornas utformning och fatens påverkan. När Alan får frågan varför han tror att det pratas så lite om jäst brister han ut i ett gapskratt.
– Nej, det pratar vi aldrig om, skrattar han. Vi är duktiga på att tona ned vissa saker på turerna. Men det har nog också att göra med att förr så använde man sig bara av en sorts jäst, det är mer på senare år som år som olika typer har blivit populära.

Fjorton pannor
The Glenlivet har idag 14 pannor totalt. Sju mäskpannor och sju spritpannor.

The Glenlivet expanderar
Genom åren så har försäljningen av Glenlivet ökat och Chivas egna prognoser ser en fortsatt ökning i framtiden. Med det som facit så expanderar The Glenlivet idag ganska rejält. De har alldeles snart byggt klart en stor utbyggnad av destilleriet där de har installerat ytterligare en mashtun, några washbacks och ett antal nya pannor.
– Med denna nya expansion så kommer vi att dubbla vår kapacitet, berättar Alan. Men man ska ha i åtanke att i den här branschen så har vi hela tiden framtiden i fokus. Det faktum att vi har ökat och ökar vår nuvarande försäljning gör att vi måste producera mer för att säkerhetsställa framtiden för destilleriet också. När vi har kommit igång med den här utbyggnaden så känner vi oss trygga med att vi ska kunna levererar Glenlivet single malt whisky idag, imorgon och i framtiden, utan att det finns någon risk att det ska uppstå någon brist, fortsätter Alan.

Även om det är en stor förändring med att dubbla produktionen så kommer inte destillatet ändras meddelar Alan.
– Vi förändrar en hel del, men vi ändrar väldigt lite, skrattar Alan. Vi vet en hel del om vårt destillat och vad som påverkar smakerna, så det ändrar vi inte.

Den pannform som Glenlivet använder har de haft i över 130 år så när de nu installerar fler pannor är de med identiska mått som de tidigare.

Ökad produktion betyder också fler tunnor att lagra men i Glenlivets fall så behövs det i nuläget inte byggas några fler lagerhus intill destilleriet.
– Idag ser vi inte behovet att bygga fler lagerhus, utan vi kan använda de befintliga då det finns kapacitet kvar. Men vi har ju heller inte alla ägg i samma korg så att säga så vi sprider ut faten runt om på destillerierna inom Chivas, förklarar han. Men om vi skulle vilja bygga fler så har vi redan tillåtelse att göra det, även om vi ligger inom nationalparken Cairngorms.

”Vi i Skottland ska vara väldigt tacksamma för reglerna de har i USA”

Man hör också ofta att det pratas om hur svårt det är att få tag på bra fat att lagra whisky på, men detta är inget som Alan känner sig direkt orolig över.
– Idag är vi inte särskilt oroliga över om vi ska få tag på bra fat, men det är också något vi arbetar med väldigt aktivt. Vi har ju naturligtvis avtal med flera olika leverantörer så om vi nu behöver fler fat än tidigare så bör det inte direkt vara ett problem, men vi håller också ständigt ett öga på marknaden. Det byggs och öppnas en hel del nya destillerier och alla behöver fat för att lagra sin whisky.
– Vi i Skottland ska vara väldigt tacksamma för reglerna de har i USA, skrattar Alan. Om inte de var tvungna att enbart använda färska ekfat så skulle vi vara i en helt annan situation. Vi har ju också fördelen med att vi får återanvända våra tunnor flera gånger.

Förutom att lagra sin whisky i ex-bourbon- och sherryfat så använder de en hel del andra fat också. The Glenlivet släppte nyligen en version de kallade för ’The Captain´s Reserve’. Detta som en hyllning till William Henry (Bill) Arthur Smith Grant, barnbarn till George Smith, grundaren av The Glenlivet. Kapten William slogs inte bara i Första Världskriget i Frankrike, han slogs också för att sätta Glenlivet på kartan och kultiverade destilleriet till att bli ett av de största i regionen.
– När vi skulle ta fram denna whisky så diskuterade vi en del kring hur vi skulle kunna göra en fransk koppling. Vi sneglade en del på vår femtonåring utgåva som är lagrad i franska limousine fat, och som är väldigt populär bland våra konsumenter. Vi hade sedan tidigare ett samarbete med det franska cognacshuset Martell så vi frågade dem om vi inte kunde få köpa riktigt bra fat som tidigare innehållit cognac.
– Vi lanserade ’The Captains Reserve’ under Speysidefestivalen nu i år, berättar Alan. Och den har alltså fått en finish på Cognacsfat från just Martell´s.

The Alan Winchester Collection
Under 2014 så släppte Glenlivet en 50 årig whisky som är destillerade 1964 och buteljerad den 17 juni 2014. Denna ingår i en serie som de har döpt efter Alan till ’’The Alan Winchester Collection’.
– Det är ju en otrolig hedrande att de namngav serien efter mig, men jag skulle aldrig ha kommit på idén själv. Jag är för blygsam för det, säger Alan. Det kom som en total överraskning när de presenterade namnförslaget för mig.

Alan var med i arbetet med att ta fram denna buteljering och han berättar att efter en kontrollmätning av fatet så blev det bråttom med buteljeringen.
– Vi har naturligtvis dessa gamla fat under en ganska bra uppsikt, men alkoholhalten började komma väldigt nära en gräns då vi inte skulle kunna buteljera whiskyn som whisky, så ett beslut togs att det var dags att buteljera detta fat.

2016 så lanserade nästa 50 åring i serien, denna gång från 1966. Den buteljerade de den 25 maj 2016.
– Bob Arthur, eller Mr Arthur för dig och mig fyllde dessa fat 1964 och 1966 och med åren så märkte man att dessa var exceptionellt bra fat som hanterade lagringen på ett fantastiskt sätt.

När de lanserade den andra i serien 2016 så gav Alan sin personliga flaska till Christies i New York för att de skulle auktionera ut den där all vinst skulle gå till välgörenhet. Vid auktionen så ingick en flaska Glenlivet 50 år 1966 samt ett certifikat på en flaska Glenlivet 2066.
– Vid denna auktion så bjöd man inte bara på en fantastisk whisky, säger Alan, utan vi erbjöd den som vann auktionen att komma till destilleriet i Speyside och fylla ett fat som sedan ska lagras i femtio år till 2066. Den som innehar cetrifikatet 2066 kan då kvittera ytteliggare en flaska 50 årig Glenlivet. Det gick bra på auktionen, flaska såldes för 31 850 dollar.

Under slutet av 2018, möjligtvis våren 2019, så kommer de lansera en tredje 50 åring.
– Vi håller just nu på med de sista detaljerna kring lanseringen för en tredje buteljering i denna serie, men jag kan inte säga mer än att den är 50 år, skrattar Alan.

Bli först med att kommentera

Kommentera

Din e-post adress kommer inte att publiceras offentligt.


*